Hans Laurell, Äktenskapet

Byar töms. Människor på flykt utan vatten och mat. Mitt i oroshärden befinner sig Samir Sharos släktingar.

– En mänsklig katastrof. Jag, som människa, kan inte vara tyst. Militär mot militär det får man acceptera, men mot civilbefolkningen - nej!, säger göteborgaren Samir Sharo.

Vi sitter på trappan vid Götaplatsen. Framför oss har precis två demonstrationståg gått iväg ner för Avenyn. Assyrier och kurder som vill uppmärksamma den förföljelse av kristna och andra
minoriteter som just nu pågår i norra Irak och delar av Syrien. Samir själv är assyrier, född i staden Sinjar nordväst om Mosul. Han bor sedan 1993 i Sverige och arbetar som läkare i Varberg.
I Irak har han mostrar, morbröder och kusiner. Släktingar som nu har tvingats lämna sina hem, hals över huvud.

– När jag hörde att Isis tagit Sinjar tänkte jag: "Nu är de döda, det är kört".

Just den dag då Islamiska statens styrkor intog Sinjar befann sig många av hans kvinnliga släktingar på bröllop i Duhok, en stad i irakiska Kurdistan. Hade de i stället varit hemma befara
Samir att de varit döda i dag, eller fångar i sina egna hem.

Allting ska ha gått väldigt fort. Isis brände kyrkan i staden och sköt hejdlöst på gatorna, har morbrodern berättat.

– När han såg elden från kyrkan, sprang han hem direkt. Hämtade sin familj, bilen och bara åkte. De hade bara minuter på sig. Det var fullt av bilar och människor som sprang.

Samirs morbror och kusiner har än så länge klarat sig, de tog vägen norrut och körde längs med gränsen till Duhok.

Han visar bilder från bergen och sin hemstad. Bilder som knappt går att beskriva i ord. Barn som ser ut som de sover, men i själva verket dött i värmen. Män på rad som nyligen har avrättats.
Bilder från en plats där Samir lekte som barn, med yazidier, kurder och muslimer.
Utdrag ur artikel i GP från 8 augusti 2014

Det kända citatet "En tretvinnad tråd brister inte så lätt" är tillämpbart på mig som gift, kristen läkare. Jag är nu pensionär och kan se tillbaka på mitt yrkesamma liv med tacksamhet för Guds
ledning. Det gäller också i mitt äktenskap, som under och efter en helg 1987 i ÄktenskapsDialogs regi på ett djupgripande sätt blev förnyat, mer öppet och kärleksfullt
i förhållande till min hustru Berit.

När man som vårdgivare, t.ex. som läkare, är engagerad i ett ofta stressigt och krävande arbete med många

kontakter av hjälpsökande människor och hur man ska bistå dem, är det av största betydelse att vårda den relation man har som make/maka. Det har en mycket stärkande effekt också på arbetssituationen. Detta gäller naturligtvis för alla yrken.

Vad som hände oss två den där helgen i november 1987 var, att vi fick tid att stanna upp i rushen genom livet, lära känna sig själv och varann på ett nytt och välgörande sätt genom att
vi öppnade oss för varann. Helgen gav oss ett instrument för en ny och mer kärleksfull kommunikation, som vi fortfarande har stor glädje av, 25 år senare!
Jag kan varmt rekommendera en ÄktenskapsDialoghelg.

Fler upplysningar om själva helgen får ni på hemsidan: www.aktenskapsdialog.se